ugglesockor

När man inte kan sticka får man virka. Visst går det även att virka sockor. Nu blev det ett par ugglesockor, som gick väldigt snabbt att göra. De här är så små att de passar nyfödda. Och som om han vetat det passade han på att anlända i morse. Han som ska ha fötterna varma av dessa sockor. Barnens kusin. Ohh, vad jag väntar på att få snusa babydoft. Kan det finnas något underbarare.

Eftalia Village

Eftalia Village

Vi bodde på Eftalia Village. Det är ett hotell av flera i en koncern. Bredvid Village finns det nybyggda hotellet Eftalia Marin. En bit längre bort finns Eftalia Splash och Eftalia Aqua. Och in i Konakli finns Eftalia resort. Alla är familjevänliga med bra poolområden och rutschkanor. Jag skulle uppskatta att 80% av alla gäster var barnfamiljer. Vi gillar det här hotellet, annars skulle vi ju inte ha rest dit på nytt. Och det är framförallt prisvänligt, med tanke på att det är ett All inclusive-hotell. 

Hotellet består av 12 olika block, alltså byggnader. Jag tycker det är lite kul att de döpt byggnaderna till frukter. För två år sedan bodde vi i Bitter Orange. Och i alla fall vårt rum var inte fräscht. Vattenskadat var det också. Men Bitter Orange är ju också en av de äldre byggnaderna. I år när vi kom visste vi ju i vilken byggnad vi ville ha vårt rum, och det var i Coconut. Varför får ni reda på lite längre fram i texten. Som tur fanns det inga rum där. Men han som stod i reception förstod att vi var ute efter ett rum i en ny byggnad, alltså fick vi i Kiwi. Om ni tittar på bilden är Kiwi den byggnaden som finns närmast poolområdet. Jag måste säga att jag var mer än nöjd över vårt rum. Tittar ni igen på bilden ser ni att alla andra byggnader utom Kiwi är lite runda. Det är de för att det är öppna mitt i, rummen finns ut efter sidorna. Vilket innebär att oväsen hörs så jättebra, speciellt när det kommer nya gäster på nätterna. Hotellet har nån sorts bilar som de kör ut folk med och i dessa byggnader kör de enda in. Men i Kiwi är trappan i ena ändan av huset, och vi som hade rum helt i andra delen fick sova riktigt ostört. Dessutom är ju byggnaden närmast poolen, alltså kunde man gå på toan på sitt eget rum. Och framför allt var det nära att gå in och sova med Edla på dagen. Det är ju en del ganska långa avstånd eftersom hotellet inte är byggt på höjden, men jag tycker inte att det skadar att gå lite. 

Eftalia Island

För två år sedan såg stranden ut så här: 

Bild från google

                                                                 Nu såg där ut så här

Det är otroligt vad de hinner bygga på ett halvt år. Eftalia Island var nämligen klar redan i fjol på våren. Eftalia Island är en "vattenpark", som tillhör Eftaliakoncernen. Det innebär att det kostar inget inträde för de som bor på Village, Marin, Splash eller Aqua. På beachen finns rutschkanor, butiker, restauranger osv. Vi tyckte dock att det var lite för stort med så småbarn som vi hade. Så vi höll faktiskt mest till uppe vid hotellet. Det var ett litet antiklimax för mig faktiskt för jag hade målat upp en bild att vi endast skulle vara på beachen. Och därför ville vi ha rum i Coconut också, för det var närmast beachen. En annan negativ grej var rutschkanorna. För vuxna var de bra, men det fanns endast 2 som L o A fick åka i. Uppe vid hotellet fanns det 7. Men vi vuxna åkte och åkte. Långa avstånd är det som gäller här också. Det var jättelångt från barnpoolerna till rutschkanorna. Så vi gjorde så att vi flyttade oss på eftermiddagen, med pick och pack, till barnpoolerna. Och sen var vi där tills vi gick upp till rummet. 

Jag rekommenderar verkligen det här hotellet. Man kan flyga från Vasa, vilket är super. 

UV-kläder

Det absolut viktigaste jag packade ner inför vår resa var nog barnens simkläder. Alla barnen har åtminstone två uppsättningar UV-kläder. Här i Finland (speciellt förra sommaren) är det kanske inte så nödvändigt, men i söderns länder skulle jag säga att det är ett måste. Det var en turkisk läkare som sa att man egentligen borde gå in med barnen på rummet mellan 12 och 14, för solen är så farlig då. 

Jag skulle säga att de bästa med UV-kläder är att det är så praktiskt. Edla som hade mössa på sig hela tiden behövde jag inte smörja nästan alls, lite i ansiktet på morgonen sen var det klart. Man såg föräldrar som inte gjorde nästan annat än smorde sina barn, och sen såg man röda barn. Då var man väldigt tacksam över sina egna val. Jag menar på rea får man en UV-tröja till samma pris som en simdräkt. 

Det var dagens tips ifall ni planerar en resa söderut. 

Nästan hela kroppen är täckt, så praktiskt.

Lova och Alvins tröjor är Molo, och Edlas är av märket Svimpy. Edlas är köpt på rea för en tia ungefär.

shoppa i Turkiet

Ska man shoppa i Turkiet är det ju bazarområden som gäller. De finns nästan överallt i varierande storlek. Allt eftersom det byggs nya hotell blir dessa områden bara större. Förutom att det finns en hel del att shoppa vid vårt hotellet finns det ett bazarområde några hundra meter bort. Och detta område hade blivit dubbelt så stort sen vi var dit för två år sedan. Vi hade helt klart hittat allt vi behövde där, men jag vill gärna shoppa, så några kvällar for vi även längre bort. Alanya ligger endast 17 km bort, men på grund av de olika demonstrationerna valde vi att inte åka dit. Annars slipper man enkelt dit med buss, eller dolmus som bussarna kallas. 2 euro kostar det att åka buss in till Alanya. Vi valde i stället att åka till Avsallar som ligger ca 8 km ifrån, dit hade vi med de äldre barnen. Det var ett mysigt och lugnt ställe, som lämpade sig ypperligt att ta med barnen till. Och sen åkte vi en annan kväll till Konakli, som ligger lika långt bort åt andra hållet. 

Att pruta hör ju till. Det sägs att man borde få ner priset till hälften av det de först säger. Men jag kan säga att ibland lyckas man och ibland inte. Men jag tycker i alla fall att det är vansinnigt roligt. Det brukar kunna dra ut på tiden, för jag är envis så sällskapet är inte alltid lika nöjd. 

Turkiet har ju sin egen valuta, men vi växlade inga pengar. Överallt kan man betala med euro, och det tycker jag är så behändigt. Man måste ju förstås hålla reda på kursen hela tiden så man inte blir lurad.  

Hotellområdet. Sen fanns det ju mera nere vid stranden.

Bland annat detta köpte vi. Varsin adidaströja åt Edla och Lova och blinkande converse åt Edla. Sen köpte vi en del kläder och skor till och en hel del krimskrams/smycken åt barnen. 

konfidence jacket

I våras började jag fundera kring vilken sorts flytväst vi behöver skaffa åt Edla inför Turkiet resan. De där vanliga orangea tyckte jag var för bökiga. De uppblåsbara för dåliga, ja ni fattar. Jag ville ha en väst som hon skulle gå med på att använda. Och som vanligt när det gäller mig googlade jag hejvilt. Till sist kom jag in på en finsk blogg och ett inlägg om just konfidence jacket. Blogginnehavaren/mamman skröt mycket på dessa. Problemet, för mig då, var bara att dessa inte finns att köpas i Finland, utan mest i England. Det måste ju vara ödet tänkte jag, för jag av alla var ju på väg till London en tid efter. Och döm om min lycka när jag av en slump springer på dessa i en affär. Jag menar utan att ens leta.

Dessa lämpar ju sig kanske inte att använda i en båt eller så. Simväst som de kallas är väl mest tänkt att simma med. Men just för en södernresa är den super. I alla fall vi var nöjda. Och Edla använde den utan gnäll. Själva västen är mjuk och skön. 

För mig som mamma var det en lättnad att inte hela tiden vara henne hack i häl, för jag visste att råkar hon ramla i stora poolen hålls hon i alla fall något sånär uppe tills någon av oss hinner fram. De sista dagarna simmade hon helt ensam i stora poolen med västen och en simring. Ja eller ensam och ensam, ingen fick hålla i henne i alla fall, för hon skulle ju själv. 

massor av garn

I Turkiet är garn billigt. I snitt 3 gånger billigare än här. Mamma har reda på var det finns garnbutiker i Alanya, så vi styrde kosan ditåt. Förövrigt enda gången jag var in till Alanya, det fanns utmärkt ställen att shoppa på ändå. Med tanke på oroligheterna där alltså.

Jag var med till den minsta butiken, men fick nog ändå allt vad jag behövde. Som ni ser var det garn överallt.

Jag köpte inte så värst mycket, för jag hade gjort en lista före vad jag skulle köpa. Det var faktiskt en bra ide, för när man kom in i butiken blev man bländad av alla garn. Då var det bra att veta vad man skulle leta efter. Lite munterhet och förundran väckte det på gatorna när vi kom med fullproppade kassar med garn. Man tycker dock att de borde sett det förut, för skandinaver vallfärdar dit efter garn. På samma gång som oss var där i butiken några danskar. Ni vet hur det blir när ryktet går. 

Och har ni sett så söta knappar

hemma igen

Borta bra men hemma bäst brukar man ju säga, och just nu känns det verkligen skönt att vara hemma. Vi har haft två härliga veckor i varma Turkiet, men nog var det underbart att komma hem igår kväll. Jag gick några varv i huset och insöp alla rum. Jag kände en stor ödmjukhet över att ha ett hem och det var tacksamma suckar som for iväg mot vår himmelske fader.

Nu har tvillingarna precis cyklat iväg mot skolan, maken är i jobb och Edla sover ännu. Jag ska försöka mig på att summera dessa veckor. Det kommer nog att komma några lite mera specifika inlägg över vår resa också men i det stora hela. Vi har haft det bra. Varmt förstås, lite väl varmt ibland. Man är ju liksom inte van att svettas konstant. Ungarna har badat och badat och badat och åkt rutschbana, ja det har ju vi vuxna också gjort för den delen. Det jag kommer att sakna är förstås kravlösheten, att få gå till färdiga måltider, någon annan städar åt dig osv. Fast det är nog inget liv jag i alla fall skulle njuta av någon längre tid. Men det är så underbart under två veckor. Och sen kvällarna, ååh dessa varma, mörka kvällar, och inga mygg.
All inclusive, ja det säger allt. Jag skulle aldrig resa med barn mera utan det. Jag vill inte stå och koka mat under resan. Och inte bära hem vattenflaskor på vattenflaskor från affärn. Det är så enkelt att bara hämta från kylskåpen som finns lite överallt.
Vi har som sagt haft det super, förutom en maginfluensa som drabbade största delen av gänget, bland andra alla hos oss. Men som tur var det ingen seg sort utan var över efter ett dygn. Var ungarna hade snappat upp den vet jag inte, men de var det som smittade oss andra.
Det jag kunde konstatera var att jag hade för lite matburkar med åt Edla. Hon äter jättebra och allting annars, men maten är så annorlunda där så vi fick inte i henne nästan nånting. Som tur kom lillasyster och hennes kille dit efter en vecka så de fick ta med mera burkar, så Edla fick en matburk två gånger om dagen. Och det var nog bekvämt kan jag säga.
Nu kom Edla upptassande så jag avslutar med lite bilder.

sandlådan

Jag var övertygad från första stund att vi skulle ha en enda stor sandlåda. För att underlätta gräsklippandet och för att få allt samlat på samma ställe. Ja ni ser ju, det är inte lite bråte ungarna slarvar dit. Maken var inte lika övertygad som jag till först, men nu erkänner han nog att det blev bra. Det stora problemet var att bestämma vad för material vi skulle använda. Helst så billigt som möjligt fick det vara. Till sist blev det så att maken hämtade stockar direkt från skogen som vi använde. Och det var ju förstås det billigaste alternativet också. 

Jag blev mer än nöjd med resultatet

gungorna och klätterställningen har vi fått från en skola när de renoverade

en snuttefilt med kanin

Jag har länge velat göra en snuttefilt. Jag tycker de är så söta. Det finns massor av olika varianter på snuttefiltar. Själva filten på de flesta är en enda stor mormorsruta. Det tilltalar inte mig så värst mycket. Jag tycker inte det blir så fint, men det är ju min åsikt. Därför gjorde jag i stället en stjärnfilt. Jag valde grönt och gult för att den skulle vara mera unisex. Mönstret hittade jag på den här bloggen.

favoritserien

Fürstenhof

Jag tycker inte om serier som "kauniit ja rohkeat" eller "salatut elämät". Ja, eller egentligen kallas ju de såpor. Det är för mycket intriger och vänstrande till höger och vänster. För min smak alltså. 

Men nu har jag hittat en serie helt i min smak. Eller det är lite fel att säga nu, för egentligen tittade jag på den redan när vi bodde i Åbo. Sen blev det en paus i några år tills jag upptäckte den på nytt för ca 2 år sen. Nu har jag igen hållit upp i ett år, men för några veckor sen började jag titta igen. Orsaken kommer ni att få veta längre fram i texten.

Serien heter "Sturm der Liebe" (fritt översatt. Kärlekens storm). Det är en tysk serie som utspelar sig i hisnande vyer en bit utanför München. Och det är faktiskt fantastiska bilder man som tittare får ta del av. Själva serien handlar om ett lyxhotell "Fürstenhof", dess ägarfamilj och anställda. Serien är uppbyggd i säsonger. Varje säsong handlar i huvudsak om ett så kallat huvudpar. Om hur de träffas blir kära och till sist gifter sig. Däremellan hinner det förstås ske en hel del. 

huvudparen säsong 1-8

I Tyskland är de inne på säsong 11 just nu (eller den har precis börjat). Medan vi i Finland tittar på säsong 9 som bäst. Varje säsong består av ca 200 avsnitt.

Egentligen har jag sett endast säsong 1,2 och 8. Men det känns ändå som att jag vet allt som hänt under seriens gång. Genom att följa diskussioner och titta på youtube. Det finns massor av klipp på youtube och massor av hela avsnitt. De har ju förstås ingen textning, men jag har i alla fall märkt att min tyska kommer tillbaka ju mera jag tittar. 

Som jag sa kretsar varje säsong kring ett speciellt par, där ena parten måste tillhöra ägarfamiljen. När paret gift sig flyttar de bort (och ur serien) för att leva lyckliga i alla sina dagar. 

Lyckliga slut, sånt gillar jag. Hela serien innehåller faktiskt en hel del lyckliga slut. För förutom huvudparet finns det ju även andra par i serien. Som hittar varandra och flyttar bort. Nu snart kommer min favorit, prästen Martin att förälska sig och flytta till Tanzania. Det känns sorgligt, men samtidigt roligt. 

Martin Windgassen (David Paryla)

Sen kan nog dessa karaktärer komma och hälsa på ibland. Nu senast var Alexander från säsong 1 på besök. Och visst är det roligt för tittarna att veta att han är lycklig med sin Laura.

För att det ska bli några bra intriger behövs det ju lite ondska också. Och visst finns det sånt här. Men denne onda människa, vilket för övrigt alltid varit en kvinna hittills, åker alltid fast efter en tid. Det är alltid en ond med i gången som ställer till det för andra. 

Orsaken till att jag slutade titta för ett år sen är att jag förälskade mig totalt i säsong åttas huvudpar Marlene och Konstantin. Jag har slutat räkna hur många gånger jag tittat på de 30 sista avsnitten på youtube. Efter deras säsong kändes följande par Pauline och Leonard som en stor besvikelse. Efter att ha följt diskussioner vet jag att det är många som delar min åsikt. Säsong åtta var intressant och rolig. Och när Marlene och Konstantin äntligen blev tillsammans i slutet av säsongen höll de ihop. Inget velande hit och dit som i denna säsong. Men nu är säsong 9 snart slut och jag har stora förhoppningar på följande par. 

Marlene och Konstantin 

Det här är en mild serie, inte alls som dagens såpor. Här övervinner kärlek och vänskap all ondska.

Vill ni ta er en titt sänds serien måndag-fredag klockan 17.00 på AVA. På Katsomo finns avsnitten ute en månad. Jag bandar alltid avsnitten så kan jag se i lugn och ro när Edla somnat.

kalorifritt godis

nam för choklad

Mina påbörjade projekt blir klara på löpande band här nu. Vilket är superbra, för snart måste jag börja förbereda mig för julen. Egentligen tycker jag inte om "småpåtas", men detta var faktiskt riktigt roligt att göra. Och som Edla har lekt med godisarna. 

slickepinnar

Engelsk lakrits