Ingen har väl kunnat missa det rabalder en debattartikel i Sverige, angående farsdagen, fick. Bland annat handlade det om att papporna inte förtjänar en dag eftersom de tar mindre ansvar och har sämre minne och bla bla. Jag tänker inte kommentera det desto mera. Vi firar farsdag, inte med dyra gåvor, utan genom att umgås. Där kan jag faktiskt morra till lite att affärerna vill göra även denna helg till ett kommersiellt jippo. Som om det inte räckte med julen. Ja som sagt har vi aldrig köpt dyra gåvor, åt varandra köper vi inget till fars- och morsdag. Maken är ju inte min pappa liksom. ( För övrigt köper vi aldrig presenter åt varandra. Jag köper helst själv för då får jag vad jag vill ha) Det är klart att jag hjälper barnen om de vill göra något speciellt, men det brukar de ju göra i skolan. En god frukost brukar jag se till att maken får på morgonen.
Däremot brukar vi ha en liten gåva åt moffa och faffa. Det tycker barnen är så viktigt. Inget dyrt utan mera något fint och genomtänkt. Många år har jag bakat något gott åt min pappa, för det är hans stora svaghet.
I år har vi gjort något helt annat. I fjol när tvillingarna gick i förskolan fick både maken och jag en mugg som de ritat på själva. Det tyckte jag var så fint så muggarna är än så länge endast prydnad. Och när jag dessutom läste på en annan blogg om detta tänkte jag att detta blir den perfekta gåvan åt moffa och faffa. Personligt, minsann. Jag köpte två helt vita muggar och sen fick alla tre barnen rita på dem och skriva sitt namn under. Nu ska de bara brännas för att det ska hålla och sen ska vi paketera in dem fint.
Jag märker nu att jag måste sluta fota på kvällen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar