Hoppas ni fortfarande tittar in hit. Jag känner att jag verkligen var i behov av pausen, för att framförallt fundera om jag ska fortsätta blogga eller inte. Jag har velat fram och tillbaka, en gång var jag till och med på väg och ta bort bloggen, men jag hittade inte var jag skulle göra det. Summan av kardemumman är i alla fall den att jag vill blogga fastän motivationen inte alltid är på topp. Så nu kör vi så.
Vad har då skett hos oss på en månad? Inte så mycket egentligen. Maken har semester så vi försöker överleva i värmen. Jag börjar faktiskt vänta på vintern. Förra veckan hade vi över 30 grader här inne, så då hakade vi husvagnen efter och stack till villan för att en natt i alla fall sova ordentligt.
Sjukhuset har jag även hunnit besöka (som sig bör). Det började med att jag fick ont i magen och började svettas nåt kolossalt. Jag trodde det var urinvägsinfektion och fick medicin utskrivet. Men svettningarna gav inte med sig och det kombinerat med skyhög puls och trötthet gjorde att maken skickade iväg mig till läkare. Skyhöga sköldkörtelvärden blev domen. Nu har jag ätit medicin i snart 4 veckor och jag har inga andra symptom förutom svettningar. Om de beror på värmen eller sköldkörteln är svårt att veta förstås. Redan en vecka efter diagnosen blev jag kallad till inremedicinska och då hade värdena sjunkit med hälften. Så vad ska inte detta bli bra det också.
I månadsskiftet packade jag bilen full och styrde kosan mot Umeå tillsammans med mamma och barnen, för att tillbringa 5 nätter hos lillasyster. Vi shoppade, umgicks och åt gott.
Edla har tjatat om Leos lekland så länge jag kan minnas. Så när vi nu skulle vara några dagar i Umeå lovade jag att vi skulle besöka stället. Och vilket ställe, Edla tjatar inte mindre nu kan jag säga.
Gumman vår växer så det knakar och är en riktigt härlig typ.
Vår räddning i denna värme. Vattnet känns väldigt svalt fastän det är över 23 grader. Under en lång tid nu har jag börjat dagen med ett dopp och slutat dagen med ett dopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar