måndag 18 september 2017

om Legoland camping och Givskud zoo


Följande dags biltur var som tur inte så många hundra kilometer, så vi kom fram ganska så tidigt till Legoland campingen. Till skillnad från föregående camping, som flyttat på oss fastän vi bokat bredvid varandra, hade denna camping med hjälp av efternamnet kunnat lista ut att vi reser tillsammans och placerat oss intill varann. Här fick man inte på förhand boka någon specifik plats. Mamma och pappa stannade inte i Billund utan de tog nattfärjan över till Sverige tillbaka. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja när jag ska beskriva denna plats. Wau, är kanske det första ordet. Hit kunde jag återkomma bara för att få bo på denna camping. 


Konstruktioner av lego fanns även här överallt. Och stort, stort. Jag vet inte hur många stugor det finns, men säkert hundratals. Vi som campade var betydligt mindre till antalet än de som bodde i stuga. Det finns tre större servicebyggnader, alla i ett visst tema. Den närmast oss hade ninjago-tema. Och allting var så fräscht. 

 För Edla fanns det massvis med asfalterade vägar att cykla på. 
Barnen var påtänkta det märktes. Jag kommer inte ihåg hur många olika lekplaster det finns, men många. Och då menar jag inte några gungor och en rutschkana. Nej, det var inte-stöta-marken-banor, stoora studsmattor, jättelika rutschkanekonstruktioner, båtar, klätterväggar you name it. 
Kanske ni fattat att jag blev imponerad av denna camping. Vad jag tyckte om själva Legoland får ni veta senare. 

Följande natt började det regna, och det fortsatte det med en bit in på dagen efter. Vår tanke hade varit att tillbringa den dagen på Legoland, men det struntade vi i p.g.a regnet. Svågern med familj for och simma till Lalandia intill, och vi styrde kosan mot djurparken Givskud zoo. 


Djurparken är uppdelad i tre delar. Ena delen går man själv, där finns det t.ex. elefanter. Sen finns det en safaridel, var man kör endera med egen bil eller åker buss. Safaridelen är också uppdelad. Bland zebrorna och girafferna kan man ha fönstren nere. Men bland lejonen var det stränga regler och massiva portar att köra genom innan man kommer till lejonen.


Vi körde flera varv förbi zebrorna och girafferna. Och ännu flera varv bland lejonen. Vi hade sån tur att en lejonhona kom gående precis framför vår bil. Det om något tyckte barnen var spännande.




Hos aporna får man gå själv. De hade precis fått ungar.


Sen finns också en dinosauriedel. De har byggt upp dinosaurierna i verklig storlek. Många, många olika dinosaurier finns att titta på. 


Edla tyckte nästan ändå det roligaste var att få paja de gulliga getterna. 

På kvällen tog vi en promenad till Lalandia. Nästan så man trodde man var i södern med alla små affärer och restauranger, och massvis med folk. Där fanns även annat, som en inomhus slalombacke. Lova och Alvin fick pröva på klättring. 


I nästa inlägg kommer vi till resans höjdpunkt, i alla fall om du frågar barnen, Legoland.




torsdag 14 september 2017

mot Köpenhamn

Dagen efter packade vi ihop och styrde kosan neråt. Det var en lång färd vi hade framför oss. Ganska sent kom vi fram till campingen i Köpenhamn. Den hade vi också bokat färdigt. Det var en trevlig camping, men tyvärr lämnade vi med en dålig smak i munnen för de hade bokat om oss. Vi hade bokat relativt nära varandra, men oss hade de flyttat till Nevada kändes det som helt ensamma utan någon annan i närheten. Där och då sa jag att jag kommer aldrig att rekommendera denna camping åt någon, så därför kommer jag inte att berätta vad den heter. 

En trevlig dag hade vi i Köpenhamn följande dag ändå. Lite strul med lokaltrafiken blev det. Jag hade, som alltid, tagit reda på hur vi smidigast slipper in till centrum. Tyvärr fungerade det inte riktigt så, utan nästan alla pendeltåg var inställda, även det vi skulle med. Som tur var det relativt enkelt att ta ett annat tåg till en metrostation istället och därifrån sen till centrum. Det blev ett byte extra, men inget speciellt besvärligt. 
Nyhavn. 


Jag hade ju lovat ungarna att vi skulle gå på ett museum. Det var deras ändå önskan. Valet föll på Guinness World record. Det låg så lägligt placerat utefter ströget också så..



Annars strosade vi ut efter ströget med en massa andra människor.



När de andra åkt tillbaka till campingen sökte vi oss ännu till Den lilla sjöjungfrun. Jag tycker det hör till att man sett den när man en gång varit i Köpenhamn och barnen hade läst om den i Bamse, så de ville absolut se den. 

På vägen tillbaka började det regna, och vilket regn. 
När vi kom till tågstationen en bit från campingen var vi båda tacksamma att vi tagit en cykel dit. Det föll på min lott (för att jag hittade) att cykla i ösregnet till campingen efter bilen för att hämta de andra. Som tur kom pappa i samma stund jag kom fram till vagnen. Han hoppade i bilen och jag fick ta av mig mina dyngblöta kläder. Resten av kvällen höll vi oss inne i vagnen och spelade spel. Följande morgon hade jag en lättnadskänsla i mitt bröst, för vi packade i hop och styrde kosan mot Legoland. Äntligen behövde jag inte se denna camping mera. Egentligen är det synd, för det var en trevlig camping. 



lördag 9 september 2017

tillbaka bland de levande

Ja, så börjar det kännas. Jag i min enfald trodde ju att de borde svänga när jag fick penicillin mot bihålorna. Men egentligen var det då tröttheten kom. Så trött som jag var veckorna kring då läsåret började igen har jag aldrig varit förut. Inte ens med 40 graders feber. Dum som jag var väntade jag på att det skulle gå om, vilket det förstås inte gjorde. Till sist fick jag masa mig iväg till läkaren, som skrev två dagar sjukledigt och beordrade ett svalgprov. Och mycket riktigt var det angina jag hade. Att man kunde vara så dödstrött av angina visste jag inte, ingen sjuk hals hade jag. Men redan efter någon dag med penicillin kände jag att det började svänga och nu känner jag mig nästan normal.

Tänkte nu berätta lite om första etappen på vår resa i sommar. Det har ju gått en tid, jag vet. Men samtidigt känner jag att det även för mig själv är roligt att minnas tillbaka, just för att det gått en lite tid nu.
Vi startade på måndagskvällen med att köra till Vasa. Klockan 20.00 for Wasaline mot Umeå. Vi valde Wasaline för att det var mycket billigare. När vi anlänt till Umeå körde vi till parkeringen vid Ikea för att sova några timmar. Tidigt följande morgon startade vi färden mot Stockholm. I Stockholm bodde vi två nätter på en camping som heter Bredängs camping. En riktigt trevlig camping, rekommenderar varmt. Vi kommer säkert att besöka den igen. Jag hade reserverat platser åt oss, vilket var tur för campingen var full när vi anlände ganska sent. Hela följande dag spenderade vi i Stockholm. Det finns en tunnelbanestation riktigt nära campingen. Själv tycker jag ju att det är lite obehagligt med tunnelbana, men barnen tyckte det var spännande.


Inne i Stockholm strosade vi runt utefter Drottninggatan med alla andra turister. Vi shoppade nästan inget, bara en massa riktigt billiga pysselböcker. 
Jag hade lovat Lova och Alvin att vi skulle gå till slottet och titta på vakterna, så vi strosade runt en stund i gamla stan också. 
Min lillasyster jobbade i Stockholm i sommar, så på kvällen umgicks vi mest på campingen.


fortsättning följer...

tisdag 8 augusti 2017

I´m back

Hej på er!
Jag hade nog tänkt att jag skulle vara tillbaka mycket tidigare än så här. Men strax vi kom hem från vår resa drabbades jag av en förkylning från ja vet ej var. Nu är det två veckor sen och idag är det första dagen jag tycker att jag känner mig någotsonär. Kraftlös är jag fortfarande och huvudvärk, men lusten att göra något börjar komma tillbaka. 
Blåbären väntar i skogen och hallonen på vår bakgård börjar bli klara. Jag har inte tid att vara sjuk mera. Dessutom börjar jobbet på fredag.

Ni ska självklart få en utförlig berättelse över vår resa. Jag tänkte dela upp den i flera delar, men det får bli en annan dag. Nu tänkte jag endast ge er en liten sneak peak av bilder och sen ska jag se om jag orkar plocka upp lite i denna soptipp vi har just nu här hemma.

Kungliga vakten i Stockholm










lördag 24 juni 2017

sommarpaus

Hej på er!

Egentligen hade jag planerat att bloggen skulle sjuda av liv i sommar. Jag hade tänkt att jag skulle ha både ork, lust, tid och inspiration till det. Men av olika orsaker är det inte så nu. Så, med lite tungt hjärta, har jag nu beslutat mig för att ta paus över sommaren. På så sätt behöver jag inte känna någon press heller, tänkte jag. Visst kan det dyka upp inlägg ändå, det säger jag inte men det blir som det blir. Och visst ska jag sen berätta om vår resa till Legoland och annat trevligt som hänt i sommar men det blir sen mot augustihållet.
Så nu önskar jag er en riktigt skön sommar så hörs vi senare! Lite varmare väder kan vi ju också hoppas på.

lördag 17 juni 2017

vår 11 årsdag

"Var du andas, var du älskar
där vill jag leva min stund på jorden"


Idag firar vi 11 år som gifta. 11 år som inneburit både lyckliga och mindre lyckliga stunder. Men ett är jag säker på, och det är att jag fortfarande är så lycklig över mitt val av livskamrat. Det är en känsla som stärks för var år som går tycker jag.

För ett år sen firade vi vår bröllopsdag här:


i Rom. En underbar resa. Jag skulle väldigt gärna ha rest nånstans i år också, men med en bångstyrig make blev det inget. 
Istället har vi fört ungarna till strandcamping och styrt kosan hitåt:


En liten stund på tumis får vi i alla fall. Det kan behövas efter denna minst sagt späckade vår. Men, peppar peppar, tvättstugan börjar bli klar. 

tisdag 13 juni 2017

dopgåva i tre delar

I lördags döptes ungarnas ljuvliga kusin Nelia. Ett trevligt hemmadop fick vi vara med om, med massor av gott att äta, både sött och salt. Vädret visade också sin bästa sida så barnen fick leka av sig därute. 


 Som gåva hade jag gjort tre saker. En bokstav, en fågel av afrikanska blommor och sen hade jag broderat en födelsetavla. Mönstret till bokstaven hittar ni här. Vissa bokstäver är enklare att göra och vissa svårare. N var den svåraste jag gjort hittills. Jag virkade med dubbelt bomullsgarn för att få bokstaven större. Jag har helt slutat med akryl eller ullgarn till sådana projekt, för de luddar ju så. 


Svägerskan önskade även att jag skulle baka två banoffiepajer, och självklart gjorde jag det. Det var länge sen jag bakat detta, och det är verkligen synd. För banoffiepaj är sååå gott och framförallt enkelt att göra. Jag måste minsann skärpa mig.