Idag, just på denna minut blir hon ett år, vår lilla yrboll. En lite tuffare start fick hon med ett väldigt högt bilirubinvärde och på det hål i hjärtat och blodtrycken helt åt skogen. Men efter några dygn på intensiven fick vi åka hem och idag märks nog det lilla hålet i hjärtat inte av alls. Ett yrväder som hinner överallt är hon. Utan grindar lite här och var skulle jag inte orka med. Går gör hon inte ännu, tror minsann hon är för bekväm för det. Det är helt enkelt enklare att krypa. Visst har hon tagit ett antal steg, men hon visar inget intresse för det. Att klättra uppåt på allt som går ligger mera i hennes intresse. Jag passar på att njuta så länge det inte far så snabbt framåt.
Hon älskar uppmärksamhet och spexar till det när hon märker att man tittar på henne. Jag har många gånger tänkt att det egentligen är otroligt hur mycket en sådan liten människa förstås och hur hon kan få en att förstå utan att prata. Har hon kakkat t.ex pekar hon hela vägen till badrummet vart hon vill att vi ska gå.
 |
| på väg hem från BB |
Det är en sån kliche, men hjälp hur fort ett år går. Idag ska vi fira henne smått och sen imorgon blir det kalas. Som storasyskonen har väntat på hennes födelsedag, ibland tror jag de väntat mera på detta än sin egen.
 |
| ca 11 mån |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar