Det ni nu ska få se är inte så värst vackert eller beundransvärt. Men jag kan tycka att det är viktigt att visa också såna delar av livet.
Min mormor hade världens grönaste fingrar. Hennes blommor går inte att beskriva. Det kan vara därför jag så gärna också hade såna fingrar. Nu måste jag dock konstatera att det har jag inte, och en stor del ligger nog i intresset. Jag har helt enkelt inte nära så stort intresse som mormor. Visst driver jag upp tomater och gurkor och varje vår drömmer jag om allt jag ska odla. I år har jag fått morötter, ärter och rovor i jorden, men sen stannade det. För det första måste det göras något åt vår jord, ett stort lass sand tror jag, och för det andra tycker jag verkligen inte om att rensa. Så nu har jag bestämt mig att härefter blir det endast några plantor i växthusen. Resten av landet sår vi potatis i.
Det var om alla ätbara växter då har jag inte ens börjat prata om alla blommor. Ni kommer kanske i håg att jag drev upp mina favoriter, tagetes. Så här ser de ut nu. En meter höga, och visst de blommar och blommorna är fina, men annars kan jag inte påstå att de blev riktigt som jag tänkt. Nästa år blir det inga stora tagetes.
Andra blommor ser ut på detta sätt. Väldigt vackert. Resten har jag kastat bort redan. En stor del i detta kan vara mina val av blommor. I nästa år får det nog bli helt andra val.
Dessa ser än så länge ok ut, för de är rätt nya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar