För åtta år sedan låg jag på operationsbordet. Jag kunde inte riktigt fatta att det hände. Att det skulle bli kejsarsnitt det visste jag, för Lova satt i säte, men att det skulle ske just idag hade jag inte räknat med. Vi skulle bara in på ett rutin-ctg och samtidigt skulle vi bestämma snittdatum. Det var en lördag, vi var lite slöa med att komma oss upp. Vi lekte även lite med tanken att inte fara alls. Det är en grej jag helst inte riktigt vill tänka på idag, för hade vi inte åkt kan det vara att vi inte skulle ha dem här idag med oss. Nåjaa vi kom oss iväg i alla fall. Väl där kopplade de fast mig i apparaten, ganska fort märkte de att ena babyns hjärtljud sjönk alltför mycket när jag satt upp. Jag i min dumhet trodde bara att det var mina egna hjärtljud, fastän de sa åt mig att det inte var så tog jag det inte riktigt till mig. Inte fastän jag märkte hur oroliga och stressade skötorna blev fattade jag riktigt. I efterhand kan jag tycka att det var bra. Läkaren kom med oss på ultra och där visade det sig att jag hade väldigt lite fostervatten kvar. Det blev bestämt att de skulle snitta klockan 12, men det kom ett akutfall emellan. Jag var hela tiden uppkopplad på ctg, så de höll koll på hjärtljuden. Det var ingen fara så länge jag låg. Jag vet inte vad det berodde på att hjärtljuden sjönk. Det är först i efterhand jag börjat tänka på detta, vad som kunde ha hänt. Därhemma kunde jag ju inte veta att hjärtljuden sjönk när jag satt. Eftersom Lova var i säte hade läkarna sagt åt mig att det är ambulans och liggläge som gäller ifall vattnet far. Fastän jag hade endast lite vatten kvar hade jag inte märkt något.
Klockan 15.01 plockade de ut Lova och en minut senare Alvin. Jag hade då gått 37+5 veckor.
Jag kommer inte ihåg mycket av själva ingreppet, jag var på någotvis avtrubbad. Jag kommer ihåg att läkaren berättade någon historia om någon som fått trillingar och vi pratade lite om att det torde vara en flicka och en pojke. Sen tog det ju en stund när de sydde ihop mig, men det har jag inget minne av. Barnen låg en stund i värmeskåp innan vi blev kuskade till avdelningen. Det var lördagkväll när vi kom upp dit. Vi hade gått från inga barn till tvåbarnsföräldrar. Den natten sov jag och barnen som en stock, fastän rumskompisen snarkade som en gris.
Det var den 1 mars 2008.
Idag firar vi våra 8åringar med att åka till Eden och bada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar