ett litet livstecken

Hej, jag lever nog. Det är bara det att det minst sagt snurrar i huvudet av allting ännu. Ansikten på över 100 elever och alla kollegor på det. En del projekt som är på hälft och bara det att få grepp om allting tar sin tid. Jag hoppas att det så småningom lugnar ner sig lite.
Det är nu jag kan konstatera hur skönt det är att vara hemmamamma. Just nu tycker jag att jag inte hinner göra annat än koka mat, kanske tvätta en maskin byke och sen ska Edla i säng och då kommer jag ändå hem relativt tidigt. Jag är så glad att jag faktiskt var hemma nästan i 3 år, att jag fick den tiden med Edla. Den skulle jag inte byta bort mot nånting. Fastän både Edla och mamma hade rejält långtråkigt sista tiden.
Imorgon ska jag lämna Edla första gången på dagis. Edla tror jag nog tar det bra, annat kan det vara med mig.

Jag ska nog uppdatera ännu denna vecka med lite virkat och något bakat, så tills dess..